Rapport från Caxi

Här berättar Caxi med egna ord hur livet i Dalsland ter sig.

Tänkte jag skulle berätta lite om hur jag har det här i Dalsland. Jag bor på en liten gård ca 2 mil norr om Väversborg med husse, matte, Ronja-som är 8,5 år och bevaknings-hund i flygvapnet och sist men inte minst sex katter. 5 norska skogkatter och en halvnorsk.

Gården som jag bor på ligger där vägen tar slut så här är lugnt och skönt- inga bilar eller andra farliga saker så jag får vara ute mest hela dagarna. När jag var liten hittade jag en spännande plats där husse och matte slänger apelsinskal, lökskal och paprikarester bl.a. det kallas visst kompost. Så fort jag kom ut ville jag springa dit och smaska på något gott men det blev alltid ett väldigt ståhej så nu har jag slutat med det. Men jag är bra på att hitta på bus och katterna är ju alltid roligt att sätta fart på när dom är ute. 

Jag måste få komma ut och se mig om i världen ibland så matte och jag åker in till Vänersborg minst en gång i veckan. Vi går mycket på Skräcklan där jag får se hundar, barn, joggare, rullatorer och cyklister med mera. Jag får ofta höra att jag är en grann hund-gissa om matte blir stolt då!? Roligast av allt är att matte säger att jag är så duktig och jag får jättegott godis så det bara rinner ur munnen på mig.

Några gånger i veckan åker vi till klubben, där jag tränar på att gå fint, sitta och ligga och komma när matte ropar på mig. Det är mycket spännande att titta på vad alla andra hundar har för sig så det är inte alltid jag hör vad matte säger, men man får väl vara lov att vara lite busig när man bara är sex månader. Ibland får jag följa spår i skogen, det är jätteroligt och jag hittar saker som dom har tappat där dom har gått fram. Oj vad glad matte blir när jag hittar något! Hon säger att jag är duktig på att spåra, vi får se om det stämmer. 

Jag är också mycket intresserad av matlagning och städning, jag försöker hjälpa till med det mesta så gott jag kan. Men ni ska veta det är inte alltid så uppskattat, förstår inte det riktigt, ibland är dom så otacksamma. 

Ibland åker vi till stugan som ligger mitt i skogen vid en liten sjö uppe på Herrestadfjället, där är också lugnt och fridfullt så vi får gå lösa. Det finns en lång brygga som är spännande att gå ut på, men första gången jag gjorde det så trillade jag i sjön( jag var ju inte gammal då ), matte var beredd att kasta sig i och rädda mig men jag plaskade allt in till land alldeles själv. Efter det har det blivit många simturer och nu hoppar jag i från bryggan, jag har kollat hur Ronja gör, men jag vill gärna ha snålskjuts in till land, antingen på Ronjas rygg eller på mattes, men det blir ett sånt ståhej då så jag får simma själv. 

Nu har jag berättat lite om hur jag har det här i Dalsland, jag får berätta mer en annan gång.

Hoppas ni har det bra alla Hedeforsare
hälsar Caxi med husse och matte.